Valp och specialutställning Halmstad 26/3-11

Valp och specialutställning Halmstad 26/3-11
Joyce 2:a tik 18-24mån

Joyce SG1 Karlstad

Joyce

tisdag 7 april 2009

Usch !! idag var det ingen trevlig promenad jag upplevde med Sally.

Det började så fin och bra , vädret varmt och halvsoligt.

Efter ca 1km så ser jag att Sally är väldigt instabil på benen. Hon verkar desorienterad. Misstänker att hon fått blodsocker fall. Jag har inte med mig något druvsocker ( Gud förbjude, skall inte upprepas ). Nu gör jag något som kan upplevas äckligt, men det var det enda jag kunde komma på snabbt. Jag tar helt enkelt och tuggar ur tuggummit ( det relativt nya) som jag har i munnen och sputtar i munnen på Sally. Detta upprepar jag 2ggr, och vänder hemåt. Beredd på att få bära henne hem. Men hon såg ut och repa sig lite så vi kommer oss hem.

Väl hemma får hon lägga sig ner, som hon brukar när vi ska ta blodsockerprov. Hon är fantastiskt lugn och fin när jag tar det provet, det är som hon vet att det är nödvändigt. När vi är klara så får hon alltid belöning ( i form av hennes foder) efter att hon varit duktig. Idag visade blodsockermätaren på 1,3 . Vilket är livsfarligt. Ett normalt värde ska ligga på runt 7. Snabbt i med 3 st druvsocker bitar, och sitt foder . Väntan...... tar ett nytt prov på henne efter en halv timme. Pust.... det hade gått upp till 8, kan äntligen andas ut och lugna ner mig.

Har tagit lärdom av det inträffade. Har nu ställt fram druvsockert så att vi inte ska glömma det när vi går ut. Jag tackar mig själv lite för att jag är en "tuggummioman", det ska alltid vara ett tuggummi i munnen. Jag vill tro att det hjälpte oss lite på vägen...

3 kommentarer:

  1. Man gör vad som helst i en sådan situation annars är man ingen djurvän...Tur att det gick vägen iallefall.. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag är tacksam för att det gick vägen.Men samtidigt rädd för att det ska komma nya sådana anfall,och kanske oftare med för den delen. Hon har ju haft sin diabetes i några år nu. Hon har passerat 9 års dagen, och jag hoppas att vi ska få många fler år tillsammans. Hon e ju en av världens goaste..

    kram Susanne

    SvaraRadera
  3. Jag förstår dig. Har haft liknande på min schäfertik när hon va ca 11 år..Det är stressande och man blir orolig..Många års sedan men man kommer ihåg ändå..

    SvaraRadera