ÄNTLIGEN är lilla Joyce hemma, väntan är slut och nu börjar äventyret att fostra det lilla livet.
Resan hem gick bra , visst var hon lite lessen och gnö , men det gick bra. Mötet med Sally gick oxå bra ,hon luktade på henne fnös och ruskade på huvet som hon gör åt fästingar, tyckte väl att hon luktade konstigt..Väl inne nosade hon runt, och helt plötsligt rinner nervositeten genom henne under köksbordet. Jisses.. vilken odör. Jaja.. passar man inte på , ja då får man torka skit så är det bara. Stackars liten..Joyce lugnar snabbt ner sig och finner ro. Lite senare när maten legat i blöt är det dags för Sally att visa sitt rätta jag. Det gäller för Joyce att hålla sig på sin plats,men detta räknade jag med skulle hända . Att Joyce skulle moppsa upp sig och skällde ut Sally direkt det var jag däremot inte beredd på. Hon blev riktigt kaxig där ett tag . Men jag är oxå övertygad att det går över med Sallys ovilja till matgäster, katten är ju helt accepterad vid hennes mat så dettta går nog bra det med. Efter maten tog vi en liten promenix när det slutat regna, och det var kul att luffsa runt i det höga gräset. När vi sedan kom hem då var hon helt slut och somna sött nedan för mina fötter.
Att det är så underbart med ett sånt litet liv!!!.. det är lite svårt att fatta att hon äntligen har kommit hem. Imorgon hoppas vi på bättre väder , så att hon får utforska omgivningarna ordentligt.
Ha det gott , på återseende:)))))
Äntligen hemma!! :) Mysigt. Så fin hon är..:)
SvaraRaderaVisst är hon!!! Hon är ju den vackraste lilla tjej som finns och hon e så himla go.
SvaraRaderaKänns lite konstigt att se dina bilder. Tycker att dom är så lika. Men det är skönt att dom har kommit hem.
SvaraRaderaDet instämmer jag i, jag tycker nämligen oxå att de väldigt lika:))
SvaraRadera